Jag bara gråter & gråter.

 
Känns som att jag inte har någon glädje till livet längre. Kvällen igår var fruktansvärd. Trodde aldrig jag skulle få vara med om de ögonblicket där bara allting tar slut. Jag var inte alls redo på att de skulle ta slut nu. Känner att jag har så så mycket kvar att ge. Men vill han inte längre så ska jag inte hindra honom..
 
Känns som att mitt hjärta är krossat föralltid. Jag vet redan nu att jag aldrig kan hitta någon lika bra som O. Han var verkligen allt för mig och han var så bra för mig. Känns konstigt att aldrig kanske få se honom igen. Men har han inte dem där känslomässiga känslorna längre så ska jag inte låta honom vara kvar, skulle inte kännas bra för någon av oss. Men jag vill inte ha fler dörrar i ansiktet. Det räcker med dem jag redan har fått..
 
Den närmaste tiden kommer att kännas så fruktansvärt jobbig. Känns som att jag kommer bryta ihop för det minsta lilla. Det är som att en trygghet hos mig har försvunnit. Han var min trygghet. Jag började faktiskt att älska honom på riktigt och så ska det vara slut här o nu. 
 
Är som sagt tom på ord nu och igår bara grät jag o grät när jag pratade med honom i telefon. Det var nog sista gången som jag fick höra hans röst. Kommer aldrig att få röra vid honom igen, aldrig få kyssa honom eller få säg massa fint till honom. Jag måste få se honom en sista gång, de är bara så. Även om han kanske inte vill så hoppas jag ändå att han kan ge mig den önskan. 
 
Så bloggandet nu dem 1-2 närmsta veckorna kommer de knappt att bli något. Jag måste få sörja detta. Så jag hoppas verkligen att ni har förståelse om att jag inte mår så bra just nu. Liksom att de finaste i mitt liv just nu bara försvinner. De är så obegripligt för mig, verkligen!